Jag och Victor har haft ”ansiktstid” sedan hösten 2009 – och det ger magiska resultat.
Vad är då ansiktstid?
Kortfattat: en social träning att säga snälla, generösa och vackra ord till varandra under tiden man har ögonkontakt. Och att kunna säga tack, efteråt.
Det hade alltid varit svårt att få ögonkontakt med Victor, och jag kände att kanske kunde man träna upp den förmågan. Eftersom många efterfrågar ögonkontakt som en bekräftelse på att man lyssnar på dem så tänkte jag att det kanske var viktigt. Med all respekt för alla som faktiskt tycker att det är obehagligt med ögonkontakt – du kan göra detta utan ögonkontakt.
Ofta har man inte ögonkontakt med sina barn när man sitter och läser, tittar på tv/film, när man leker… för man tittar på sina händer när man pysslar, sina fötter när man sparkar fotboll, på bordet när man lägger pussel, på skärm när man tittar på film…
Det fanns en tid när Victor inte fick höra ett vänligt ord på flera dagar på förskolan och skolan. Han gjorde ju alltid fel. Blev utesluten och fick sitta på bänken – skamvrån. Det bemötte han på samma sätt. Med hårda ord och att utesluta andra. Han fick helt enkelt inte lära sig att han var bra, han kunde inte heller ta emot att någon var vänlig för han blev misstänksam. Han kunde inte heller förmedla något positivt till någon annan – eftersom han inte visste vad han skulle säga. Han hade inte ordförrådet till det.
En morgon bestämde jag mig för att det var dags att göra något. Bara något som kunde förändra och förbättra hans dag. Jag bestämde mig för att jag och Victor skulle ha ett härligt avsked innan skolan, en bra start på dagen. Och det skulle vi ha genom att ha ansiktstid. I början var det jättesvårt för Victor att sitta still, ta emot komplimanger och att komma på bra saker att säga samtidigt som man menar det. Till slut blev det som rinnande vatten.
Inom ett år hade Victor fått ett nytt ordförråd som han gärna använde sig av. Ett exempel var när han hade en kompis med sig hem och jag såg honom lägga armen om honom och säga: Pontus, du är en bra kille. Jag är stolt över dig. Det kommer bli något stort av dig i framtiden.
Ja, det var inte bara Victor i familjen som fick det, även lillasyster, 2 år, fick det. Hon blev helt euforisk, log och åmade sig och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen! Det var en fantastisk känsla att få se hur snabbt det fungerade!
I början när jag själv hade svårt att hitta orden så skrev jag en dikt som jag memorerade. Den gick så här:
Tack för att jag får dela din vardag. Dina tankar och funderingar. Dina härliga oemotståndliga idéer och ditt sprudlande leende.
För att du är en sådan fantastisk människa. Glöm aldrig bort att du är ett mirakel. Och att du kan bli precis vad du vill bli. Det du var ämnad att bli. Bara du.
Tack för att du är just du. Du förgyller mitt liv i allt du gör. Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta.
Mamma
Med vänliga hyperhälsningar
/MrsHyper
Jessica Stigsdotter Axberg
